dubbeltypiskt

ibland blir det inte som man tänkt sig.
låg i sängen alldeles för länge, bara för att jag verkligen inte ville åka och jobba.
hursom tog jag mig upp och åkte iväg, men efter typ 50 meter dör bilen utan anledning och går inte att starta om.
bara att ringa jobbet och gå hem igen.
nu sitter jag i soffan och vill inget hellre än att vara på jobbet.
aldrig ska man va nöjd...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0